Hur är det med tålamodet?

Inget är som väntans tider sägs det. Men jag undrar jag. Det kan inte gälla väntan på att frön ska gro i alla fall, för den väntan är olidlig för mig. Nu har jag en bytta med frön sådda den 30 december med flera frön som ännu inte grott, ännu inte tittat upp åtminstone. 30 december. Det är fortfarande inom spannet då de flesta av dessa frö kan förväntas gro och betyder egentligen ingenting ännu men mitt tålamod lider. Jag vill kasta bort. Så nytt. Börja om och vänta en gång till. Jag håller mig dock från att göra detta ett tag till, jag ger det några dagar till.

Denna otåliga väntan drabbar mig lika starkt varje år, kanske starkare vart år. Jag kan kolla till sådderna redan samma dag, efter några minuter. Jag vet att det inte finns en chans att de grott men jag vill ju inte heller missa när det väl gör det, det är fängslande på något sätt. Jag tror inte heller att jag är ensam om att bli led på att behöva vänta. 

Jag väntar lite till. Otålmodigt.

Det första som grodde i just denna omgången var tre kronärtskockor som tittade upp efter bara fem dagar, de har nu också hunnit planteras om.